*

Sverige har drabbats av ytterliggare en hård lågkonjunktur och en påfrestande istid, som satt sina spår i stort sett överallt. Våran utomordentligt välfungerande kollektivtrafik har slagit nya världsrekord i att inte följa tidtabellen och övriga Sverige har gått in i en apatisk ”hej kom och hjälp mig dvala.” TV har haft högre tittarsiffror än någonsin och visat ännu fler meningslösa program än någonsin. Men visst vi går ju framåt för det kunde ju alltid varit värre som man så gärna uttrycker.

Bloggen har legat på is ett tag då det har varit mycket annat roligare att göra men i brist på annat så känns det som att en uppdatering vore på sin plats.

Vad har då hänt sen senast? Ni som läst lite tidigare inlägg minns att jag berättade om den lokala ninjan som så sent som förra året kröp igenom en 4 meter tjock taggbuske för att utrustad med petflaskor och vattenslang försöka suga ut bensin från min kärra.

Nu har dock dessa fiffiga tjyvar tagit nästa steg och istället märkt att det är rätt svårt att suga ut bensin med tanke på de nyare bilarnas (”nyare” = bilar 97 och frammåt..) spärr som gör att man inte kan dricka bensin med hjälp av vattenslang från tanken. Så istället har de listigt nog börjat smyga sig med en borrmaskin om natten och borra ett hål i tanken. Eftersom en tank rymmer ca 60 liter (beroende på bil) och tjyvarnas pet-flaskor rymmer mellan 1,5 – 2 liter så blir det alltså en hel del soppa som går till spillo.

Så en person som precis har tankat sin bil och får tanken genomborrad förlorar ungefär 500-600 kronor i bensin pengar + 5 – 6000 kronor i reparationskostnader för en ny tank, medan den listiga tjyven får ungefär 50 – 100 kronor bensin med sig (beroende på hur många pet-flaskor denna orkar släpa med sig.)

Proportionerna är kanske glasklara...

Det vore nästan värt att sätta en liten gullig post-it lapp under bilen på tanken med texten ”Hej, för att vi båda ska tjäna på det här så ring mig på det här numret så får du 200 kronor till soppa och jag blir inte av med halva årsinkomsten, tack”

Back in the days, då man var kung i lekparken, spelade fotboll i alla väder och tyckte Kenny Starfighter var det bästa som hänt världen. Det var en tid då det inte fans ett enda bekymmer i huvudet.

Tänkte på det här om dagen då jag på bussen hörde någon unge babbla om hur skönt det kommer vara att bli vuxen och få göra vad man vill.

Förmodligen en filosofi alla har som små, när man är vuxen är allt hipphurra!

Men så kommer dagen den fina lilla tanken spricker och man märker att det inte riktigt var som man tänkt sig. Du kommer hem och har brevlådan fylld med räkningar, och andra viktiga papper från myndigheter och organisationer. Du är hungrig så du ska laga mat eftersom ingen söt mamma gör det åt dig längre, och tvätta samtidigt som du ska fixa en miljon andra saker till nästkommande dag.

Det finns så många fördelar med att vara liten. T.ex. något så enkelt som att umgås och träffa folk. När man skulle ut och busa var det bara att cykla iväg på sin mountainbike och ringa på dörren. Antingen var personen hemma eller inte.  

Är du vuxen utvecklas det hela till en kolossalt stor process. Du ska först bestämma ungefär en månad innan att ni ska ses. Sedan ända fram till mötet ha aktiv telefonkontakt för att se till att planerna inte ändras och samtidigt bestämma en exakt plats, tid etc.

Är det inte helt otroligt att människor har lyckats bestämma träffar innan telefonen uppfanns?  Måste ha varit näst intill omöjligt. .  ?

Dagens WTF:   Ta rymdbussen från slussen och du får en speciell tur…

En del namn är vanligare än andra, med en kvalificerad gissning så heter hälften av nationens befolkning Erik, Sven eller Mahmud. Men mitt i denna namntrend förekommer också de som bryter normen totalt och skapar kaosvågor på folkbokföringens polygrafer.

Det är lite som med Jesus, det nämns här och där men ingen har sett eller stött på dem? Ibland undrar man vad föräldrarna tänkte på när de gav sitt barn namn som "Bruno Grön" eller "Inge Snell."

Humor är aldrig fel, men jag undrar om individerna själva uppskattar det lika mycket. Sen vad har folk för  moral och etik i bagaget när de döper sin dotter till Ann Ahl, eller Ben Dover?

Finns det något bättre än när ironin fångas på bild?

Dagens WTF: För några dagar sen stod det om Alfie 13 år, som nyligen blivit pappa… (läs artikeln på http://www.expressen.se/Nyheter/1.1466354/nybliven-pappa-och-bara-13-ar )

Om det finns färdiga klistermärken att sätta på ytterdörren med ”Ingen reklam tack!”. Varför finns det då inte motsvarigheter som till exempelvis ”Ingen fundamentalistisk broschyrpropaganda tack” eller ”Jag har mattor, så det räcker!” etc.…?  .

Jag har inte fört någon statisk över alla tillfällen jag stött på dessa typer som älskar att knacka på dörrar vid opassande tider. Men oavsett så har mitt arma sinne hunnit utveckla en gedigen allergi över att få lördagsmorgonen förstörd av vilsna själar från bl.a. Jehovas vittnen.

En morgon för nått år sen hade jag varit på ”kalas”, då kroppen alltid skriker efter sömn när man navigerat sig hem så var det sömn på agendan, tills…

Ungefär kl. 7 på morgonen ringer dörrklockan, i vanliga fall går det att ignorera, då normala människors tålamod snabbt rinner ut, men inte denna gång…

… så tillsist pallrar jag mig upp ur sängen i underkläder för att se om det är granen som bakar bullar och fått slut på mjöl eller någon annan dåre… När jag öppnar dörren står en man i kostym med en matchande coop-forum påse i handen, och han går rakt på sak..  

”- hej, jag tänkte ställa några frågor, och undrar om du vill lära dig mer om gud?”  

Heh, Ne jag drömmer nog fortfarande… för det är ju faktiskt helt normalt att det ringer folk på dörren 7 en lördags morgon och frågar om du tror på en påhittad gubbe uppe bland molnen... För att försöka intala dig om du ska få en free-ticket till himmelen. Ja vet inte, men prova med grannen. )

”-Tjena, nej jag tror nog att jag inte är så intresserad faktiskt, tack.”

”-… Jag har ett par broschyrer med mig som jag tänkte att du kunde….  (är gubben döv eller dum, svårt att avgöra huh? Om du läst svenska liiite mer än bibelkunskap hade du kanske förstått vad nej betyder.) ...läsa.”

”… Ja vad trevligt, men jag är helt seriöst verkligen inte är intresserad!”

… i ett försök att stänga dörren lyckas denna lömska man klämma in sin fot emellan…

”… Du kan iaf ta de här två, det står lite allmänt om våran förening.. . (du menar er SEKT? Vilket är ungefär lika intressant för mig som blondinbellas memoarer! Och för det andra vad f*n gör du? ? ? )

”-NEJ, jag är inte alls intresserad och kan du vara vänlig och flytta din fot från min dörr??”

… då personen fortfarande inte insett faktumet att jag bryr mig lika mycket om det han säger som det regnar i öknen, är jag tillsist tvungen att putta iväg honom… vilket också gick relativt smärtfritt. Men halvvägs till sängen hör jag hur brevinkastet bakom mig öppnas, och att det forsar in papper…

...Alla har vi en tunn gräns, över hur mycket vi kan hålla igen, men tillsist rinner det över…

Blixtsnabbt gör jag en 180 graders manöver, för att i nästa sekund stå i dörröppningen där en man i kostym tillsammans med en matchande coop-forum påse, badar i ett religiöst pappersregn till en symfoni av skällsord.  

Kanske inte den trevligaste lördagsmorgonen för någon av oss, men och andra sidan vad gör man inte. .  .  Kanske inte vore så dumt med de där klistermärkena i efterhand?

Dagens WTF: Även polisen firar sin examen, men kanske inte på det mest passande sättet?

”De nio poliserna skulle fira att de avslutat sin internutbildning till piketen.

Då hyrde de in en manlig strippa och poserade nakna på fotografier med sina tjänstevapen.”  

Läs hela artikeln på: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4360036.ab

Häromdagen fanns det en artikel i tidskriften Stockholm City om ”det skitigaste jobbet.”  Någon enväldigjournalist hade efter egna mätningar kommit fram till, och utnämnt Sanerare, till det värsta yrket…

Vad gör en Sanerare? I exemplen var det allt från att tömma frysar på ruttet kött, till att plocka bajs i en gubbes lägenhet som lekt med lavemang…

Efter att ha ägnat ungefär 10 sekunders eftertanke över det hela insåg jag fort att jag på rak arm kunde nämna en hög andra yrken som har det mins lika illa som de stackars Sanerarna.

Sopgubben: Hela dagen åker du runt i en grön rejälsoptunna på hjul och skördar hushållens avfall som riktiga hjältar av ekosystemet. Samtidigt som de blivit så immuna mot stank av död apa att de själva inte märker av den fören de åker pendeln hem, och alltid har en ”egen kupé”. .

Trottoarstädare: De vi alltid ser springa runt med en XXL Pincett i handen som de plockar upp cigarettfimpar, glasspinnar och diverse småskräp med. Nästan lika effektivt som att tvätta bilen med en tandborste, och tillråga på det alltid en massa folk i vägen, för att förbättra arbetsvillkoren lite till…

Telefonförsäljare: Förmodligen den mest hatade yrkesgruppen, som alltid ringer vid lämpliga tider som 07.30 en tisdagsmorgon, och frågar vilket abonnemang du har. För att hinna få fram sitt fiffiga erbjudande rappar de i 200km/h, och vartannat 233dje samtal lyckas de lura en pensionär vilket ger dem 4 kr i provision… 

Men den yrkesgrupp som verkar ha det sämst nu är popstjärnorna. Nuförtiden laddar ju alla hem musik så det har visat sig vara riktigt synd om dem, eftersom de inte längre tjänar lika många miljoner som förut…

Dagens WTF:

En man friades från rattfylleri då han skyllt på att det var Alfons Åbergs låtsaskompis Mållgan som kört…    läs hela artikeln på ( http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4350187.ab )

Det bästa med barn, är att de i alla lägen säger som det är. Träffar de en överviktig person, så säger de rakt ut ”kolla, en tjockis!” Däremot vill en kostymklädd ekonom berätta för sin kollega att hans granne har aningen för mycket hull på kroppen, använder han troligtvis ordet ”korpulent.” Självklart är det inte alltid lämpligt att säga rakt ut till någon att denna är överviktig, om det saknas anledning.

Men det jag syftar på är att mellan raderna finns det en regel, att med åldern försvinner den enkla vägen till att få fram poängen, istället hittar man alltid ett sätt till att förfina det som i grunden menas.

Vad är egentligen skillnaden mellan att en 5 åring säger att någon är fet, medan att en vuxen väljer uttrycket korpulent, när den bakomliggande meningen i själva verket är exakt den samma?  Jo, finkänsligheten såklart, det är fullkomligt O-accepterat att som vuxen uttrycka sig på det viset.

Desto äldre du blir, desto fler skyldigheter ställs du inför. Hur mycket krånglar vi inte till i onödan bara för att den oskrivna regeln säger att det är den vägen du ska gå.

Ytterliggare en skillnad är att som barn har du inte hunnit påverkas och lärt dig att det också finns frågor du helt enkelt inte får ställa. T.ex. hur mycket någon tjänar i månaden, hur mycket en tjej väger osv. Nu är det också beroende till vem och hur du känner personen frågan ställs till… men i regel, blir en del saker heliga med tiden, och innan du som liten lärt dig alla oskrivna regler så är det svårt att förstå varför. För en fråga är fortfarande en fråga, som ger utrymme för den andra att välja sitt svar, bortsett från de frågor du bara inte får ställa?

 Nyligen var det nyårsfirande, och överallt så ser det relativt likadant ut, man lägger ut kopiösa mängder pengar på raketer, och ännu mera pengar på sprit. Kalenderdagar för att supa finns det massvis av, hur många dricker egentligen för att det någonstans någon gång fått lära sig och blivit inpräntade föreställningen om att det är så ska det vara, annars är det fel och misslyckat. 

Den svenska alkoholkulturen är förmodligen i grova drag uppbyggd så att man jobbar/pluggar under veckan för att innan helgen stå först i kön till systembolaget och bunkra upp sig inför fredag/lördag. Det är ingen som ifrågasätter det, nej, varför skulle man? Det hör ju till den lilla tabubelagda traditionen punkt slut.

Att anordna en ”fest” som är alkoholfri, är förmodligen inte en riktig ”fest” i sin rätta bemärkelse. Även om du har inhandlat tusen parthattar, konfetti och tårta. Nej, då är det istället ett ”kalas” i dagisanda… Du kan plocka bort det mesta, musik, mat, snacks. Finns det en lokal med soffa, ett par personer och mycket dricka är kriterierna för definitionen ”fest” uppfyllda.

Det är även vida känt utanför vårt lands gränser att vi har denna (o)vana. Tyska IKEA gjorde en reklamfilm med fulla svenskar som dansade med en HB dunk runt en midsommarstång. Dock han den aldrig komma ut i tv då den snabbt ansågs förargelseväckande. När jag var i Holland förra sommarn fick jag veta att ”full som en svensk” blivit ett begrepp.

Dagens WTF:  "Det är okey att slå sin fru, men bara lite gran" - Imam i Australien

Sista inlägget för i år, och eventuellt det mest kontroversiella. I samband med att ha kikat runt på andra bloggar är det svårt att inte bli nedslagen av den suggestiva blixten om dessas innehåll.

Om det kommer på tal att jag har en blogg, blir bemötandet i de flesta fallen ”jaha, så du har också en dagbok online…”

Samtidigt är det är fullt förståligt, eftersom denna association är för många direkt förknippad med bloggandet, inklusive mig själv. Men det är även en åsikt som kunde vara mer restriktiv.

Förmodligen råder ett stort intresse i att läsa vad blondinbella åt för flingor till frukost imorse? För vad annars är syftet med den stora cirkusen om det inte kommer någon publik. Nä, kanske är det precis så att den stora massan föredrar att läsa korta inlägg, inte allt för djupa och intrikata.

 Vill man plocka isär problemet så är inte kruxet att det saknas bloggar med relevans. De facto finns det oändligt av skribenter som väljer att skriva om sådant där kontentan i texterna faktiskt är lite mer än bara vakuum.

Dagens WTF:  (Klicka för att förstora)  

För drygt tre veckor framåt är jag fri från min vardag som radiostyrt camouflageklätt kött, och kommer nu att virra runt i det ”civila träsket” som min kapten fint uttrycker det. För att dämpa ångesten över det Svenska klimatet så flyr jag till Europa för skidåkning i Czech Republic.

Det bästa med att resa är den ofrånkomliga faktorn att saker aldrig blir som du tänkt dig. För att få med sig allt bagage blir det roadtrip, och alltid lika spännande är biten förbi tullen. De stirrar på ditt pass i 2 minuter för att försäkra sig om att du verkligen inte är killen de såg på Efterlyst. Man skall ta sitt arbete på allvar, dock är ju frågan vad och när det blir overkill.

Fick höra av en kille som rest en del och i samband med det importerat diverse saker. Som vanligt har myndigheterna blanketter för allt och det finns såklart bestämt och reglerat på vad och hur mycket som får tas in/ut.

Så vid tullen skall personen i fråga visa upp vad det är han har med sig, och det blir av någon anledning oklarheter. Medan han väntar på beslut kan han höra hur tullmannen febrilt diskuterar med sin kollega:

”-...stämmer inte överens med pappren?”

-Nej precis! Här står det sylt, men hela bilen är fylld med marmelad!”

Vi spolar fram en bit i resan och vips befinner man sig i liftkön...  allting rullar på, solsken och prima snö, och ingenting kan tänkas sänka humöret? Jo tyvärr, en stor hord arroganta tyskar. Med sin ”possessiva” mentalitet i skidbacken skapar de varje år en oändlig komeditragedi för andra normala människor.

Synen av en tysk på skidor är ungefär som att se en klon av Stig-Helmer från Sällskapsresan uppenbarandes överallt.

Alla är vi olika vana vid en del saker, men det finns små grundläggande principer oavsett perspektivet på kulturellbakgrund, för hur långt man kan gå.

1. Tänk noga innan du grips utav hybris och sätter dig på en lift som tar dig 1000 meter upp längsmed en svart pist.

(Jag är allergisk mot flockar av färgblinda personer med pajjashattar fulla av bjällror, som plötsligt upptäckt att det gick enkelt att åka upp men inte fullt lika lätt ner. Det finns gröna backar för nybörjare, och i mina ögon är det långtifrån lika pinsamt att åka där som att stå skräckslagen vid toppen halva dan. Tänk-tryck-gör.)

2. I körskolornas teoriböcker kan man läsa ”kör aldrig över din egen förmåga”. Detta gäller oavsett om du kör kundvagn på konsum, rullstol eller skidor.

(Kan man inte bromsa, så är det varmt rekommenderat att träna lite istället för att komma på det när man dundrar nerför backen i 200km/h och skrika ”Achtung”. Denna tysk kanske flyger in i något t.ex. ett skylfönster, och då går ju det kanske sönder vilket vore synd.)

3. Visst kan det vara trevligt att prata med någon medan man sitter i liften i väntan på att komma upp till toppen. Dock skall det vara en konversation på ett begripligt språk som båda parterna behärskar och gärna ett adekvat samtalsämne.

(Att jag kommer från Sverige betyder inte att jag älskar älgar, dricker HB och handlar på IKEA varannan dag, samt lyssnar på ABBA! Hur roligt skulle det vara om jag började häva ur mig frågor om Hitler och bajsporr? Nej precis, det är roligare att prata om annat..)

Dagens WTF: 

Förra inlägget handlade om katter, synen på dessa djur kan skilja skarpt på olika håll i världen… ”Tusentals katter transporteras till Guandong-provinsen i Kina där de slaktas och äts” ( läs mer ingående på … aftonbladet.se )

I brist på bättre saker att göra satt jag och surfade runt på Internet och hamnade på blocket. Det bästa med denna sida är att du kan hitta precis vad som helst. Det har bl.a. en kategori med efterlysningar.

Denna del har i sin tur förvandlats till ett forum för kattägare, satanister, fordonsförare och övriga som kan komma i kontakt med detta djur. 99 % av dessa ”annonser” är upplagda av personer vars katt inte trivdes att leva hos, och sprang bort. Resterande 1 % handlar indirekt om katter och är insända av personer som kört över/ hittat en överkörd katt. Inget fel med tanken, dock undrar jag hur det ser ut om vi tittar på det från ett annat perspektiv.

Såhär kan det se ut:

”Vid 15 tiden bevittnade vi hur en katt blev påkörd på väg 111 strax före avtagsvägen mot allerum/jonstorp, bilen som körde på den fortsatte utan att stanna för att se hur det gick för katten. Vi kom ett par bilar efter och stannade och lyfte bort katten från vägen och stannade hos katten en bra stund och konstaterade tyvärr att den inte klarat sig.

Katten var tatuerad i örat och när vi kontrollerade den svårlästa märkningen på svenska kennelklubbens hemsida så misstänker vi att katten KAN vara hitflyttad.

Har du en katt som troligtvis är en kastrerad hankatt som väger runt 5-6 kilo och som är nougatfärgad-rödbrun med mörkare bruna ränder? Katten såg ut att vara i bra skick och enligt skk så är den född tidigt 90tal. Katten såg yngre ut och färgbeskrivningen ska också tas med en nypa salt.

Vi la katten vid vägkanten i en filt.
Skicka ett mail så berättar vi var du kan hämta din katt!

Vi kollar mailen en g/halvtimma till kl 24 00

En olycka kan hända men sitt ansvar måste man ALLTID ta!”

Denna lokala detektiv har sannolikt fått cred för sin insatts och är säkert också garanterad livstids medlemskap i PETA. Däremot ska det slipas till är ju frågan är vad vill man uppnå?  Ska ägaren komma och hämta en vid det här laget halvt förmultnad kisse som alternativt kan vara vilken katt som helst, för att därefter gräva ner den i rabatten eller stoppa upp och ha på hyllan hemma?  

Inte bara katter efterlyses…

”hej

Många av mina duvor har flygit bort på grund av duvhöken var efter de.de kan vara skadad.
Om du ser duvor som liknar nästan av de som är på bilden,du kan vara snäll ringa eller maila mig.då är jag tacksam.Vi bor i borås.

MVH s****”

Helt otroligt, dels att det fortfarande finns folk som lever på medeltiden och inte vet att brevbäraren/e-post inte försvinner lika lätt. Sen tanken bakom det hela är vad? Att någon med för mycket fritid ska springa runt med en hov på t-centralen och försöka fånga in motsvarande antal` som saknas och skicka tilbaka i paket?

Dagens WTF:   "Självmordet sändes på bästa sändningstid – har väckt stor debatt om aktiv dödshjälp i Storbritannien" Se klippet på aftonbladet tv (http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3970552.ab) 

Eftersom vi nuförtiden varken har snö eller bra julkalendrar, så är julstämningspolygrafen i en vacklande kurva nerför och inte bättre blir läget av ångesten i plånboken efter allt klapphandlande. Att köpa sådant som ändå kommer stå i ett hörn resten av året och samla damm ser jag ingen vits med, och därför hade jag på förhand klurat ut vad som skulle skänkas bort till vem.

Lite varstans har det snackats om fiffiga lösningar som att exempelvis inhandla prylar över nätet istället för att behöva vobblarunt kors och tvärs över hela stan. Utan tvekan en fin tanke, som säkerligen kan spara massvis av tid om allt går runt smärtfritt. Då jag inte kände mig sugen på att i år behöva trängas med miljarder andra Stockholmare så bestämde jag att pröva denna metod. . .

Jag var ute efter en GPS, jag visste på förhand allt om denna apparat, utom det viktigaste för min del, vilka länder som dess kartor täcker. På diverse tillverkares webbsidor framgick det endast ”kartor över Västeuropa.” Jaha vad bra, det gick inte att vara lite mer konkret va? Så ett stort projekt drogs igång med telefonsamtal hit och dit och ibland känns det svårt att finna ett adjektiv tillräckligt stort, för att beskriva hur kopiöst klantiga och IQ-befriade en del av försäljarna i dessa affärer är. (*SIBA*)

Efter att ha ägnat alldeles för mycket tid åt letande så hittar jag numret till kundservice. . . Signalen ljuder en gång och kopplas omgående till en porrig telefonsvarare…

”-Vill du prata med en ”idiot” tryck 1….”  blabla…

... därefter kommer beskedet att det är många som ringer så du hamnar i telefonkö på plats nummer 4. För att göra väntetiden ännu lite mer besvärlig har de en polyfonisk melodi på max 4 toner som går om och om och om och om igen...

Efter 5 min får du höra att du nu har plats nummer 3, så jag lägger ner telefonen, och hinner:

-Pissa, koka kaffe, äta 5 lussebullar samt åka tur och retur till Kiruna för att pilla mig själv i naveln…  för att tillbaka vid telefonen höra att jag nu har plats nummer 1. Antingen är det sjukligt pratglada kunder som diskuterar meningen med livet eller har de någon efterbliven vikarie just idag. Tillslut blir det min tur, och:

Efterbliven kille: - Siba kundservice du pratar med ****

Jag: - Tjena, jo jag har en fråga om en av era produkter, jag är ute efter en GPS, och såg en Garmin 234 X turbo-super-finder på er hemsida. Dock framgår det inte vilka länder som inmatningen av ”Västeuropa täcker”… kan du kolla upp det?

Efterbliven kille: öhhh…. Vänta lite….   Jag alltså, eeeeeh….  Det var en bra fråga hurru. Det står att den ska täcka Västeuropa (No shit grabben!…*)

Jag: - Jo precis, nu är ju frågan vilka länder räknas i deras värld in till Västeuropa?

Efterbliven kille: Ehhhhhh…. Öhhhhh, ja du….. jag vet faktiskt inte.

Jag: -Nehe, men du kan inte snabbt kolla om det möjligen står skrivet på förpackningen?

Efterbliven Kille: - Öhhh….. jo visst, vänte lite.

( Efter 10 min!!! så kommer han tillbaka till telefonen… )

…ah ehhh, alltså jag…. Öhhhh( Ö: precis vart man borde placera en som dig, långt borta mitt i ingenstans!.) …kunde inte se att det stod nånstans.

Jag: - nehej vad synd, då får jag försöka lösa det på egen hand tack för hjälpen.

Så här såg flertalet dialoger ut med diverse raketforskare på andra sidan linan och efter drygt 2 timmars intensivt ringande kom jag slutligen fram till det jag sökte. För att undvika risken att av misstag få en diskmaskin hemskickad så valde jag tillslut att åka och hämta varan på egen hand. När jag slutligen får den i handen så är på paketet uppritat en stor karta över Europa med exakt vilka delar som täcks.

Nu är frågan hur kan det möjligen blivit så svårt att ta reda på det här? En unge på 5 år som knappt vet vart Sverige ligger hade löst min svåra fråga. Det är ju totalt ofattbart att personer som inte ser skillnad på vad som är fram och baksida på en tv ska jobba i en elektronik affär.

________________________________________________

Dagens WTF:

Aftonbladets motsvarighet till Viktväktarna har uppfunnit en lightversion av lussebullen för folk som vill gå ner i vikt… Har man ett sådant lussebullsberoende att man skakar av abstinens varje kväll så är det eventuellt en lösning. Men rent generellt, när ska ni inse att träna och att inte äta lussebullar överhuvudtaget kan vara ett hett tips.

Läs artikeln på:  http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article3955026.ab

Snart, ett av de mest abstrakta ord vi använder. Hur lång tid är egentligen snart? Självklart, "hur långt är ett snöre?" Men dillemmat är att det kan gå från att vara minuter för den ena, upptill timmar för den andra. Min uppfattning av ordet är en synonym till strax, något som sker kort tid efter man sagt det. Kan man inte officiellt bestämma vad som kan räknas in i den tidsintervallen, då det kanske underlättar planeringen när du stöter på det i situationer som t.ex.

Bibliotekarien säger "-Vi stänger snart"

Pendeltåget har stått still i 30 min och föraren ropar för sjätte gången "-Vi åker snart"

Sen finns det också sammanhang då "snart" har krossat alla tidsramar... Hur många springer inte runt hela dagarna och upphetsat gapar "snart är det julafton hihi"... jaha nu har snart plötsligt blivit flera dagar. Hur mycket mer relativt kan det bli, i vissa fall sträcker det sig troligen över flera år. Det finns minimalt med tillfällen då jag inte stött på det, t.ex. f inte hört någon berätta för en pensionär att "-Ja, snart är du död."

Lika svårt att sätta fingret på är allas favorit, lagom. En del språk saknar det här ordet, vilket jag gissar kan åstadkomma en markant förenkling i livet. Det skiljer otroligt från individ till individ, ber du någon ha lagom mycket socker i kaffet vet du inte om du får 1 eller 5 sockerbitar inkastade.

En bit bort, kan också vara från ett par meter till halva jordklotet. Nu menar jag inte att detta ska vara ett avstånd utmätt med millimeter dock uppskattas, framförallt i förhållande till i vilka sammanhang det används i.

________________________________________

Grabbarna på vägverket jobbar hårt och det går att fundera över vad denna skyltuppsättare blev kallad av sina kolleger efter detta mästerverk.

              


______________________________________

Dagens WTF: Lifta i 160km/h på snowracer?

http://mittklipp.aftonbladet.se/app/viewMovie.action?id=24879

Läste metro på bussen hem, och filosoferade över uppslaget som är tillägnat för ”lövesearching”. Alla dessa kontaktannonser, fyllda med hoppet om att finna kärleken, folk som skickar in dessa, tror de verkligen att det fungerar eller är det bara ett sista desperat försök att finna någon likasinnad?

Eftersom jag själv aldrig har provat denna dejt-metod så kan jag bara utgå från mitt egna perspektiv och såhär långt är jag endast skeptisk. Framförallt till vad människorna som skriver sin lilla text tänkt, eller snarare om de tänkt alls.

Såhär kan det se ut:

Längst upp har vi en stackare som förmodligen är kär i en stum datanörd. Det som eventuellt ger dåliga odds till framgång är att den ”rätta” Daniel kanske inte fattat att du syftar på honom (då det finns ca 80 383 st i Sverige enligt Statistiska Centralbyrån) och att han inte gått kurs i telepati då det inte heller framgår vem som skrivit annonsen.

I mitten har vi någon som letar efter någon som någon gång var på centralen och var på väg någonstans.… tror ni att denna person hittade sitt byte? Kanske har nya utgåvan av ordlistan fått en ny ordförklaring till ordet O-konkret… fast, personen hade trotsallt jacka och jeans!?

Ah, här har vi äntligen någon som specificerat sig lite i vilken Daniel det är man söker efter, bara Västerås liksom. Frågan är ju vad han egentligen menade med ”bo själv ett tag” samtidigt som han inte hört av sig. Hm vi får hålla tummarna att rätt snubbe ringer om han nu läst den här skiten.

Varför har jag en röstbrevlåda till min mobil? Jo, för att folk ska lyssna igenom min väl artikulerade och genomtänkta introduktion och två sekunder efter pipet lägga på.

Kan min röst vara så sexig att en del njuter sig drömmandebort och rent utav glömmer att lägga på luren i tid? Vem vet, men problemet i det hela är att det händer allt för ofta. Antingen lämnar man ett meddelande, eller så gör man inte det. Att upptäcka det som troddes vara ett viktigt meddelande istället är fnysningar av någon snorig person som inte orkat trycka på en knapp i tid kan jag vara utan.

Lika roligt är det såkallade ”knullringandet.” Telefonen vibrerar och det är precis så att du lyckats att få upp den då signalen avtar. Men poängen är inte att du ska hinna svara, utan istället uppmärksamt se att någon fattig person utan abonnemang vill att du ringer upp, då veckopengen visst inte räckte till för att fylla på kontantkortet, synd.

Hur skulle det se ut som alla började följa denna filosofi? Har man inte råd att ringa ska man låta bli. Ringer jag killen på eniro och säger ”-Öh kan du ringa upp mig?“  

______________________________________

Snart är det jul, ja vad kul, NOT. Julen har ett syfte, att suga pengar på alla möjliga sätt.

Långt bak i tidernas begynnelse uppfanns denna högtid för att fira Jesus. Faktum är att idag så undrar jag hur många som ens tänkt på Jesus när de hör ordet jul. Det hela har istället förvandlats till en stor kommersiell verksamhetskarusell där det gäller att sätta rekord i säljandet av lussebullar och annat (o)nödigt.

Allt som möjligen går att säljas kommer att köpas, och förpackas i mil av omslagspapper som sedan ska ligga under ett barrträd uppiffat med elljus, knäck och glasbollar som därefter placeras i vardagsrummet.

Det kanske mest absurda med det hela är att man byter namn på diverse saker för att det ska låta som man kommit upp med nått helt nytt. Ta bara en sådan sak som julöl. Vad f*n är det? Jo, det är vanlig mörk öl som (exceptionellt undantagsvis är kryddad med någon ”jul” krydda, t.ex. kardemumma) och förpackad i en ful färgglad burk med texten JULÖL och plötsligt så är det en radikal skillnad.

För att inte tala om julmust, kan någon förklara på vilket sätt denna skiljer sig från påskmusten utöver det att man satt en gullig hare på etiketten istället för en tomte, samt gjort ändringar i texten? Nej, det är ju faktiskt same shit. Bara en tidsfråga innan det också kommer midsommarmust eller Valborgsmust.

Restaurangerna passar på att ställa ut all mat de kommit över på ett bord för att sedan sätta upp skylten ”julbord” utanför som egentligen är en vanlig buffé, fast lite dyrare. Affärerna skriver ”julrea”, eftersom det för tillfället är jul. Resebolag och övriga listiga entreprenörer sätter nya (jul)priser på sina tjänster. Elbolagen gör reklam för sin ”billiga” el i samband med att grannarnas krig om ”flest blinkandelampor i trädgården” startar. Med andra ord hela samhället går in i denna fiktiva tro om hur bra allt blivit, och pengarna bara rullar.

Media trycker på från alla håll och kanter, finns det någon tidning som inte skyltat med ”julbilagor”? Nu är ju frågan vad hände med Jesus och firandet? Han är förmodligen överlycklig när han från sitt lilla moln tittar ner på oss och konstaterar att det kanske inte riktigt var såhär han tänkt sig, men att folks lycka idag inte bygger på att vara friska och att det har vänner runtomkring sig, eller . . . ?

__________________________________________

Dagens WTF: Det sägs att kriminalitetskarriären börjar redan som liten..   ” En 11-årig pojke i Bålsta blev natten till lördagen biten av en polishund, efter att ha blivit stoppad av polisen bakom ratten på en stulen bil. ”