*

Det bästa med barn, är att de i alla lägen säger som det är. Träffar de en överviktig person, så säger de rakt ut ”kolla, en tjockis!” Däremot vill en kostymklädd ekonom berätta för sin kollega att hans granne har aningen för mycket hull på kroppen, använder han troligtvis ordet ”korpulent.” Självklart är det inte alltid lämpligt att säga rakt ut till någon att denna är överviktig, om det saknas anledning.

Men det jag syftar på är att mellan raderna finns det en regel, att med åldern försvinner den enkla vägen till att få fram poängen, istället hittar man alltid ett sätt till att förfina det som i grunden menas.

Vad är egentligen skillnaden mellan att en 5 åring säger att någon är fet, medan att en vuxen väljer uttrycket korpulent, när den bakomliggande meningen i själva verket är exakt den samma?  Jo, finkänsligheten såklart, det är fullkomligt O-accepterat att som vuxen uttrycka sig på det viset.

Desto äldre du blir, desto fler skyldigheter ställs du inför. Hur mycket krånglar vi inte till i onödan bara för att den oskrivna regeln säger att det är den vägen du ska gå.

Ytterliggare en skillnad är att som barn har du inte hunnit påverkas och lärt dig att det också finns frågor du helt enkelt inte får ställa. T.ex. hur mycket någon tjänar i månaden, hur mycket en tjej väger osv. Nu är det också beroende till vem och hur du känner personen frågan ställs till… men i regel, blir en del saker heliga med tiden, och innan du som liten lärt dig alla oskrivna regler så är det svårt att förstå varför. För en fråga är fortfarande en fråga, som ger utrymme för den andra att välja sitt svar, bortsett från de frågor du bara inte får ställa?

 Nyligen var det nyårsfirande, och överallt så ser det relativt likadant ut, man lägger ut kopiösa mängder pengar på raketer, och ännu mera pengar på sprit. Kalenderdagar för att supa finns det massvis av, hur många dricker egentligen för att det någonstans någon gång fått lära sig och blivit inpräntade föreställningen om att det är så ska det vara, annars är det fel och misslyckat. 

Den svenska alkoholkulturen är förmodligen i grova drag uppbyggd så att man jobbar/pluggar under veckan för att innan helgen stå först i kön till systembolaget och bunkra upp sig inför fredag/lördag. Det är ingen som ifrågasätter det, nej, varför skulle man? Det hör ju till den lilla tabubelagda traditionen punkt slut.

Att anordna en ”fest” som är alkoholfri, är förmodligen inte en riktig ”fest” i sin rätta bemärkelse. Även om du har inhandlat tusen parthattar, konfetti och tårta. Nej, då är det istället ett ”kalas” i dagisanda… Du kan plocka bort det mesta, musik, mat, snacks. Finns det en lokal med soffa, ett par personer och mycket dricka är kriterierna för definitionen ”fest” uppfyllda.

Det är även vida känt utanför vårt lands gränser att vi har denna (o)vana. Tyska IKEA gjorde en reklamfilm med fulla svenskar som dansade med en HB dunk runt en midsommarstång. Dock han den aldrig komma ut i tv då den snabbt ansågs förargelseväckande. När jag var i Holland förra sommarn fick jag veta att ”full som en svensk” blivit ett begrepp.

Dagens WTF:  "Det är okey att slå sin fru, men bara lite gran" - Imam i Australien