"Hej kära dagbok..."

Sista inlägget för i år, och eventuellt det mest kontroversiella. I samband med att ha kikat runt på andra bloggar är det svårt att inte bli nedslagen av den suggestiva blixten om dessas innehåll.

 

Om det kommer på tal att jag har en blogg, blir bemötandet i de flesta fallen ”jaha, så du har också en dagbok online…”

Samtidigt är det är fullt förståligt, eftersom denna association är för många direkt förknippad med bloggandet, inklusive mig själv. Men det är även en åsikt som kunde vara mer restriktiv.

 

Förmodligen råder ett stort intresse i att läsa vad blondinbella åt för flingor till frukost imorse? För vad annars är syftet med den stora cirkusen om det inte kommer någon publik. Nä, kanske är det precis så att den stora massan föredrar att läsa korta inlägg, inte allt för djupa och intrikata.

 

 Vill man plocka isär problemet så är inte kruxet att det saknas bloggar med relevans. De facto finns det oändligt av skribenter som väljer att skriva om sådant där kontentan i texterna faktiskt är lite mer än bara vakuum.

 


 

 

Dagens WTF:  (Klicka för att förstora)  


             


"Sällskapsresan 2009?"

För drygt tre veckor framåt är jag fri från min vardag som radiostyrt camouflageklätt kött, och kommer nu att virra runt i det ”civila träsket” som min kapten fint uttrycker det. För att dämpa ångesten över det Svenska klimatet så flyr jag till Europa för skidåkning i Czech Republic.

 

Det bästa med att resa är den ofrånkomliga faktorn att saker aldrig blir som du tänkt dig. För att få med sig allt bagage blir det roadtrip, och alltid lika spännande är biten förbi tullen. De stirrar på ditt pass i 2 minuter för att försäkra sig om att du verkligen inte är killen de såg på Efterlyst. Man skall ta sitt arbete på allvar, dock är ju frågan vad och när det blir overkill.

 

Fick höra av en kille som rest en del och i samband med det importerat diverse saker. Som vanligt har myndigheterna blanketter för allt och det finns såklart bestämt och reglerat på vad och hur mycket som får tas in/ut.

 

Så vid tullen skall personen i fråga visa upp vad det är han har med sig, och det blir av någon anledning oklarheter. Medan han väntar på beslut kan han höra hur tullmannen febrilt diskuterar med sin kollega:

 

”-...stämmer inte överens med pappren?”

 

-Nej precis! Här står det sylt, men hela bilen är fylld med marmelad!”

 

 

Vi spolar fram en bit i resan och vips befinner man sig i liftkön...  allting rullar på, solsken och prima snö, och ingenting kan tänkas sänka humöret? Jo tyvärr, en stor hord arroganta tyskar. Med sin ”possessiva” mentalitet i skidbacken skapar de varje år en oändlig komeditragedi för andra normala människor.

 

Synen av en tysk på skidor är ungefär som att se en klon av Stig-Helmer från Sällskapsresan uppenbarandes överallt.

 

Alla är vi olika vana vid en del saker, men det finns små grundläggande principer oavsett perspektivet på kulturellbakgrund, för hur långt man kan gå.

 

1. Tänk noga innan du grips utav hybris och sätter dig på en lift som tar dig 1000 meter upp längsmed en svart pist.

 

(Jag är allergisk mot flockar av färgblinda personer med pajjashattar fulla av bjällror, som plötsligt upptäckt att det gick enkelt att åka upp men inte fullt lika lätt ner. Det finns gröna backar för nybörjare, och i mina ögon är det långtifrån lika pinsamt att åka där som att stå skräckslagen vid toppen halva dan. Tänk-tryck-gör.)

 

2. I körskolornas teoriböcker kan man läsa ”kör aldrig över din egen förmåga”. Detta gäller oavsett om du kör kundvagn på konsum, rullstol eller skidor.

 

(Kan man inte bromsa, så är det varmt rekommenderat att träna lite istället för att komma på det när man dundrar nerför backen i 200km/h och skrika ”Achtung”. Denna tysk kanske flyger in i något t.ex. ett skylfönster, och då går ju det kanske sönder vilket vore synd.)

 

3. Visst kan det vara trevligt att prata med någon medan man sitter i liften i väntan på att komma upp till toppen. Dock skall det vara en konversation på ett begripligt språk som båda parterna behärskar och gärna ett adekvat samtalsämne.

 

(Att jag kommer från Sverige betyder inte att jag älskar älgar, dricker HB och handlar på IKEA varannan dag, samt lyssnar på ABBA! Hur roligt skulle det vara om jag började häva ur mig frågor om Hitler och bajsporr? Nej precis, det är roligare att prata om annat..)

 

 


 

Dagens WTF: 

 

Förra inlägget handlade om katter, synen på dessa djur kan skilja skarpt på olika håll i världen… ”Tusentals katter transporteras till Guandong-provinsen i Kina där de slaktas och äts” ( läs mer ingående på … aftonbladet.se )


"Överkörd katt i filt någon`?"

I brist på bättre saker att göra satt jag och surfade runt på Internet och hamnade på blocket. Det bästa med denna sida är att du kan hitta precis vad som helst. Det har bl.a. en kategori med efterlysningar.

 

Denna del har i sin tur förvandlats till ett forum för kattägare, satanister, fordonsförare och övriga som kan komma i kontakt med detta djur. 99 % av dessa ”annonser” är upplagda av personer vars katt inte trivdes att leva hos, och sprang bort. Resterande 1 % handlar indirekt om katter och är insända av personer som kört över/ hittat en överkörd katt. Inget fel med tanken, dock undrar jag hur det ser ut om vi tittar på det från ett annat perspektiv.

 

Såhär kan det se ut:

 

”Vid 15 tiden bevittnade vi hur en katt blev påkörd på väg 111 strax före avtagsvägen mot allerum/jonstorp, bilen som körde på den fortsatte utan att stanna för att se hur det gick för katten. Vi kom ett par bilar efter och stannade och lyfte bort katten från vägen och stannade hos katten en bra stund och konstaterade tyvärr att den inte klarat sig.

Katten var tatuerad i örat och när vi kontrollerade den svårlästa märkningen på svenska kennelklubbens hemsida så misstänker vi att katten KAN vara hitflyttad.

Har du en katt som troligtvis är en kastrerad hankatt som väger runt 5-6 kilo och som är nougatfärgad-rödbrun med mörkare bruna ränder? Katten såg ut att vara i bra skick och enligt skk så är den född tidigt 90tal. Katten såg yngre ut och färgbeskrivningen ska också tas med en nypa salt.

Vi la katten vid vägkanten i en filt.
Skicka ett mail så berättar vi var du kan hämta din katt!

Vi kollar mailen en g/halvtimma till kl 24 00

En olycka kan hända men sitt ansvar måste man ALLTID ta!”

 

 

Denna lokala detektiv har sannolikt fått cred för sin insatts och är säkert också garanterad livstids medlemskap i PETA. Däremot ska det slipas till är ju frågan är vad vill man uppnå?  Ska ägaren komma och hämta en vid det här laget halvt förmultnad kisse som alternativt kan vara vilken katt som helst, för att därefter gräva ner den i rabatten eller stoppa upp och ha på hyllan hemma?  

 

Inte bara katter efterlyses…

 

”hej

Många av mina duvor har flygit bort på grund av duvhöken var efter de.de kan vara skadad.
Om du ser duvor som liknar nästan av de som är på bilden,du kan vara snäll ringa eller maila mig.då är jag tacksam.Vi bor i borås.

MVH s****”

 

Helt otroligt, dels att det fortfarande finns folk som lever på medeltiden och inte vet att brevbäraren/e-post inte försvinner lika lätt. Sen tanken bakom det hela är vad? Att någon med för mycket fritid ska springa runt med en hov på t-centralen och försöka fånga in motsvarande antal` som saknas och skicka tilbaka i paket?

 


Dagens WTF:   "Självmordet sändes på bästa sändningstid – har väckt stor debatt om aktiv dödshjälp i Storbritannien" Se klippet på aftonbladet tv (http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3970552.ab


"Vill du skjuta en av våra anställda? Tryck 1..."

Eftersom vi nuförtiden varken har snö eller bra julkalendrar, så är julstämningspolygrafen i en vacklande kurva nerför och inte bättre blir läget av ångesten i plånboken efter allt klapphandlande. Att köpa sådant som ändå kommer stå i ett hörn resten av året och samla damm ser jag ingen vits med, och därför hade jag på förhand klurat ut vad som skulle skänkas bort till vem.

 

Lite varstans har det snackats om fiffiga lösningar som att exempelvis inhandla prylar över nätet istället för att behöva vobblarunt kors och tvärs över hela stan. Utan tvekan en fin tanke, som säkerligen kan spara massvis av tid om allt går runt smärtfritt. Då jag inte kände mig sugen på att i år behöva trängas med miljarder andra Stockholmare så bestämde jag att pröva denna metod. . .

 

Jag var ute efter en GPS, jag visste på förhand allt om denna apparat, utom det viktigaste för min del, vilka länder som dess kartor täcker. På diverse tillverkares webbsidor framgick det endast ”kartor över Västeuropa.” Jaha vad bra, det gick inte att vara lite mer konkret va? Så ett stort projekt drogs igång med telefonsamtal hit och dit och ibland känns det svårt att finna ett adjektiv tillräckligt stort, för att beskriva hur kopiöst klantiga och IQ-befriade en del av försäljarna i dessa affärer är. (*SIBA*)

 

Efter att ha ägnat alldeles för mycket tid åt letande så hittar jag numret till kundservice. . . Signalen ljuder en gång och kopplas omgående till en porrig telefonsvarare…

 

”-Vill du prata med en ”idiot” tryck 1….”  blabla…

 

... därefter kommer beskedet att det är många som ringer så du hamnar i telefonkö på plats nummer 4. För att göra väntetiden ännu lite mer besvärlig har de en polyfonisk melodi på max 4 toner som går om och om och om och om igen...

Efter 5 min får du höra att du nu har plats nummer 3, så jag lägger ner telefonen, och hinner:

 

-Pissa, koka kaffe, äta 5 lussebullar samt åka tur och retur till Kiruna för att pilla mig själv i naveln…  för att tillbaka vid telefonen höra att jag nu har plats nummer 1. Antingen är det sjukligt pratglada kunder som diskuterar meningen med livet eller har de någon efterbliven vikarie just idag. Tillslut blir det min tur, och:

 

Efterbliven kille: - Siba kundservice du pratar med ****

 

Jag: - Tjena, jo jag har en fråga om en av era produkter, jag är ute efter en GPS, och såg en Garmin 234 X turbo-super-finder på er hemsida. Dock framgår det inte vilka länder som inmatningen av ”Västeuropa täcker”… kan du kolla upp det?

 

Efterbliven kille: öhhh…. Vänta lite….   Jag alltså, eeeeeh….  Det var en bra fråga hurru. Det står att den ska täcka Västeuropa (No shit grabben!…*)

 

Jag: - Jo precis, nu är ju frågan vilka länder räknas i deras värld in till Västeuropa?

 

Efterbliven kille: Ehhhhhh…. Öhhhhh, ja du….. jag vet faktiskt inte.

 

Jag: -Nehe, men du kan inte snabbt kolla om det möjligen står skrivet på förpackningen?

 

Efterbliven Kille: - Öhhh….. jo visst, vänte lite.

 

( Efter 10 min!!! så kommer han tillbaka till telefonen… )

 

…ah ehhh, alltså jag…. Öhhhh( Ö: precis vart man borde placera en som dig, långt borta mitt i ingenstans!.) …kunde inte se att det stod nånstans.

 

Jag: - nehej vad synd, då får jag försöka lösa det på egen hand tack för hjälpen.

 

Så här såg flertalet dialoger ut med diverse raketforskare på andra sidan linan och efter drygt 2 timmars intensivt ringande kom jag slutligen fram till det jag sökte. För att undvika risken att av misstag få en diskmaskin hemskickad så valde jag tillslut att åka och hämta varan på egen hand. När jag slutligen får den i handen så är på paketet uppritat en stor karta över Europa med exakt vilka delar som täcks.

 

Nu är frågan hur kan det möjligen blivit så svårt att ta reda på det här? En unge på 5 år som knappt vet vart Sverige ligger hade löst min svåra fråga. Det är ju totalt ofattbart att personer som inte ser skillnad på vad som är fram och baksida på en tv ska jobba i en elektronik affär.

 

________________________________________________

 

Dagens WTF:

 

Aftonbladets motsvarighet till Viktväktarna har uppfunnit en lightversion av lussebullen för folk som vill gå ner i vikt… Har man ett sådant lussebullsberoende att man skakar av abstinens varje kväll så är det eventuellt en lösning. Men rent generellt, när ska ni inse att träna och att inte äta lussebullar överhuvudtaget kan vara ett hett tips.

 

Läs artikeln på:  http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article3955026.ab


"Lagom är bäst"

Snart, ett av de mest abstrakta ord vi använder. Hur lång tid är egentligen snart? Självklart, "hur långt är ett snöre?" Men dillemmat är att det kan gå från att vara minuter för den ena, upptill timmar för den andra. Min uppfattning av ordet är en synonym till strax, något som sker kort tid efter man sagt det. Kan man inte officiellt bestämma vad som kan räknas in i den tidsintervallen, då det kanske underlättar planeringen när du stöter på det i situationer som t.ex.


Bibliotekarien säger "-Vi stänger snart"

Pendeltåget har stått still i 30 min och föraren ropar för sjätte gången "-Vi åker snart"

   

Sen finns det också sammanhang då "snart" har krossat alla tidsramar... Hur många springer inte runt hela dagarna och upphetsat gapar "snart är det julafton hihi"... jaha nu har snart plötsligt blivit flera dagar. Hur mycket mer relativt kan det bli, i vissa fall sträcker det sig troligen över flera år. Det finns minimalt med tillfällen då jag inte stött på det, t.ex. f inte hört någon berätta för en pensionär att "-Ja, snart är du död."


Lika svårt att sätta fingret på är allas favorit, lagom. En del språk saknar det här ordet, vilket jag gissar kan åstadkomma en markant förenkling i livet. Det skiljer otroligt från individ till individ, ber du någon ha lagom mycket socker i kaffet vet du inte om du får 1 eller 5 sockerbitar inkastade.


En bit bort, kan också vara från ett par meter till halva jordklotet. Nu menar jag inte att detta ska vara ett avstånd utmätt med millimeter dock uppskattas, framförallt i förhållande till i vilka sammanhang det används i.


________________________________________


Grabbarna på vägverket jobbar hårt och det går att fundera över vad denna skyltuppsättare blev kallad av sina kolleger efter detta mästerverk.


              


______________________________________


Dagens WTF: Lifta i 160km/h på snowracer?


http://mittklipp.aftonbladet.se/app/viewMovie.action?id=24879


"Skriva först och tänka sen?"

Läste metro på bussen hem, och filosoferade över uppslaget som är tillägnat för ”lövesearching”. Alla dessa kontaktannonser, fyllda med hoppet om att finna kärleken, folk som skickar in dessa, tror de verkligen att det fungerar eller är det bara ett sista desperat försök att finna någon likasinnad?

 

Eftersom jag själv aldrig har provat denna dejt-metod så kan jag bara utgå från mitt egna perspektiv och såhär långt är jag endast skeptisk. Framförallt till vad människorna som skriver sin lilla text tänkt, eller snarare om de tänkt alls.

 

Såhär kan det se ut:

 


 

 

 

Längst upp har vi en stackare som förmodligen är kär i en stum datanörd. Det som eventuellt ger dåliga odds till framgång är att den ”rätta” Daniel kanske inte fattat att du syftar på honom (då det finns ca 80 383 st i Sverige enligt Statistiska Centralbyrån) och att han inte gått kurs i telepati då det inte heller framgår vem som skrivit annonsen.

 

I mitten har vi någon som letar efter någon som någon gång var på centralen och var på väg någonstans.… tror ni att denna person hittade sitt byte? Kanske har nya utgåvan av ordlistan fått en ny ordförklaring till ordet O-konkret… fast, personen hade trotsallt jacka och jeans!?

 

Ah, här har vi äntligen någon som specificerat sig lite i vilken Daniel det är man söker efter, bara Västerås liksom. Frågan är ju vad han egentligen menade med ”bo själv ett tag” samtidigt som han inte hört av sig. Hm vi får hålla tummarna att rätt snubbe ringer om han nu läst den här skiten.

 

Det finns ju miljontalsspaltmeter med dylikt och jag känner att point is made. Däremot det man allt eftersom blir mer nyfiken på är hur hög seriositeten bakom dessa skarpa skrifter egentligen är. Kanske skulle man bli förvånad över att det faktiskt suttit en medelålders man/kvinna och filat på sitt stycke till rampljuset ett bra tag.

 

 

______________________________________________

Dagens WTF:   En person blir uppringd av ett one night stand som säger: 
 
                             -.... alltså jag har klamydia!

  för att sedan höra av den uppringda iskallt svara:

                           -  A men vet du vad jag har...

RSS 2.0